Mot Mänsklighet - att läka sprickan mellan natur och kultur

Det är inte bara trädens, buskarnas och grönsakernas rötter som rotat sig på Arrheniusplan. Även vi som jobbat på platsen har känt rötter gro likt våra fotosyntetiserande fränder. Vi människor kommer från jorden, det är jordarna som gett skogar, gräs, nötter och djur. Det är från jordarna grynen som burit oss genom vintrarna härstammat. Att känna jorden mellan fingrarna och att i tacksamhet mata den och bidra till att bygga upp den är något vi upplevt tagit oss närmare essensen av ett mänskligt liv.


Norden är i behov av en rörelse inom regenerativt urbant jordbruk. Det var vår övertygelse och främsta drivkraft när vi för snart två år sedan startade Ultuna permakultur. Och visst har vårt regenerativa urbana jordbruk levererat det vi strävade efter. Arrheniusplan är numera ett konkret exempel på de positiva värden som skapas av att omvandla biologiska dödytor såsom hustak eller gräsmattor till prunkande och blomstrande matträdgårdar. Att etablera ett sådant exempel och inspirera andra människor att göra detsamma i sin kontext var vårt mål. Ett mål som legat till grund för designen av platsen där fokus på lärande resulterat i den mångfald av odlingsmetoder som vi visar upp i trädgården. I matparken kan vem som helst interagera med den kompostbaserade och grävfria marknadsträdgården där en mångfald av årliga grönsaker gror och där jordens mikroliv ständigt matas med egengjord kompost för näringsrika grönsaker. I vingården kan man strosa omkring och förundras över hur alarna naturligt fixerar kväve åt druvorna samtidigt som man slås av den ljuva doften och de surrande bina som kommer från mattan av Salvia vid ens fötter. Längs med stängslet löper en vägg av spaljerade äppelträd som utan att ta någon yta i anspråk kommer producera 1.7 ton äpplen. Och som en tavla omgärdar våra stora skogsträdgårdar de grävfria bäddarna och lockar till sig både människor, insekter och djur att frossa i dess läckerheter. Odlingsmetoderna är dock inte hela bilden. Sann hållbarhet sluter kretslopp - kväve, kol, fosfor osv. Därför jobbar vi med att kompostera lokalt avfall - en källa till friska jordar, näringsrika grönsaker och samtidigt en stor energibesparing. Nyttorna med att etablera ytor som dessa är oändliga och matparken håller i skrivande stund på att kommunicera det till en ny generation av agronomer och landskapsarkitekter på SLU samt sittande stadsplanerare från kommuner i mälardalen. De politiska ambitionerna med projektet fortsätter att fylla oss med energi och tro på framtiden men parken har som sagt hjälpt oss och våra ambassadörer på djupare plan.


Som människor definieras vi till stora delar av våra relationer. Sitter jag hela dagarna framför datorn så suddas strax gränsen mellan mig och datorn ut. Kan jag leva utan en dator? Har jag kunskapen om hur ett liv utan det digitala kan se ut? Samma resonemang kan föras med alla ens relationer. Konsumerar jag endast processerad skräpmat så kommer jag onekligen att definieras av den relationen till näring. Det är i väven av relationer som utgör oss människor som matparken radikalt förändrat oss. För i etablerandet av något som en matpark byts konsumtionen av amerikansk kultur från HBO eller Netflix ut mot tid tillsammans med jorden. Relationen skiftar och vi går från att vara konsumenter av underhållning (för att ta ett exempel) till att bygga jord samt göda maskar och människor. Det är en omvälvande resa som berör hållbarhet som koncept på dess allra djupaste plan - splittringen mellan natur och kultur. Ursprungsbefolkningar har lyckats leva generationer i harmoni med naturen - deras kultur var en del av ekosystemen, deras liv andades i rytmen med omvärlden och inte sällan kan deras relation till naturen beskrivas genom ömsesidig tacksamhet. Svampen i skogen sågs som en gåva och tacksamhet följde, laxarna i floderna likaså, musslorna på klipporna och örterna på ängarna är ytterligare exempel på gåvor från naturen. I utbyte såg människorna i dessa kulturer till att sköta om habitaten, leva från dem utan att utarma dem. Dessa kulturer är numera till stora delar minnen blott. Vår moderna kultur bygger inte på tacksamhet gentemot naturen utan på exploatering, kontroll och avskärmning. Som en enhet arbetar vi flitigt med att bryta vår relation till det mer än mänskliga, försätta oss i en bubbla där känslan av kontroll kan rota sig. Det är det fundamentala problemet som drivit oss till punkten vi är idag med flertalet ekologiska kriser. Hur vi bryter den djupa sprickan mellan natur och kultur förblir den viktigaste och mest fundamentala frågan för alla som är intresserade av en holistisk “lösning” på dagens miljöproblem.


Det är en fråga som kräver ett kollektivt svar men matparken är en process som givit oss en hint. Arrheniusplan är nämligen en plats av ömsesidig tacksamhet. När vi kom till platsen var jorden kompakterad och livlös. Vi har med kärlek tagit hand om jorden, jobbat med metoder för att bygga upp mikrolivet. I utbyte får vi gåvan av överflöd. En enorm produktion per kvadratmeter som mättar både oss och många andra magar. Men det är inte vi som gjort majoriteten av arbetet. Det är jorden, solen och alla de tusentals organismer som numera bor på Arrheniusplan. För dem är vi tacksamma och som tecken på vår tacksamhet kommer vi, liksom urbefolkningar gjort sedan arla i urtiden, att fortsätta ta hand om detta lilla ekosystem, vårt habitat där våra rötter rotar sig liksom trädens i en gemensam symfoni vars känsla endast fångas av Sven Bertil Taubes Änglamark.







164 views0 comments

Recent Posts

See All