En vecka av lokal mat

williamwhitman99
5 days ago
5 min read

Allt från lokala och regenerativa producenter.

Beredskap och lokal mat är på mångas läppar. Men går det att äta helt från Uppsalas egna producenter? Hur kan det se ut? Och vad kostar det? William Whitman utforskar frågan med en utmaning; genom att under en hel vecka äta varje ingrediens i varje måltid från Uppsala och dess omnejd.

Efter ett snabbt besök till hemköp blev det tydligt att d

et skulle krävas andra källor för maten, de välfyllda hyllorna blev för den strikta lokaldieten helt tomma. Jag vände mig därför direkt till Uppsalas producenter och lämpligt nog fanns ett stort utbud samlade på Facebook-gruppen REKO Boländerna, Sveriges största REKO-ring. Att Reko är avgörande för Uppsalas småskaliga och lokala producenter framförs i nulägesrapporten av Uppsalas livsmedelssystem från 2024. Utan alltför mycket planering beställde jag råvaror från en handfull olika producenter som kunde tänkas bli nödvändiga under en veckas konsumtion. Givetvis flög kikärtorna, riset och olivoljan ut genom fönstret. Beställningarna kom därmed att fyllas av mer främmande råvaror som ister, gråärter och lantvete.

En regnig novemberkväll klev jag av bussen vid IKEAs parkering i Boländerna med en tom resväska i handen. I mörkret möttes jag av en gränd formad av producenternas bilar, uppställda sida vid sida med bakluckor öppna och fällbord prydligt uppställda med råvarorna framför. I gränden myllrade ivriga Uppsalabor, oberörda av vädret. Inom kort hade jag hämtat upp mina förköpta varor och med en välfylld resväska över axeln och en tomatfylld låda i famnen begav jag mig hemåt med bussen. Tomaterna och den översvämmande väskan blev uppenbart en obekant syn för medpassagerarna som sneglade nyfiket. Veckan därpå inhandlade jag grönsaker från Ultuna Permakultur och gjorde några stödköp från REKO på Vaksala torg. Med kylskåp och skafferi välfyllda kunde jag påbörja experimentet med vetskap att jag inte skulle svälta. Nu var det upp till mina kokkunskaper att leverera. Och visst blev det en unik vecka!

Veckomenyn:

Fläskotlett, stekt potatis, riven morot och surkålsallad med en äppelmossås.
Gryta med fläskotlett, rotselleri, morot, potatis och gråärter. Serverat med plattbröd av lantvete och surkål.
Gnocchi med stekt grönkål, potatis, gråärter och knaprig vitlök.
Gnocchi med tomatsås.
Gråärtshummus med plattbröd och morötter. Toppad med stekt grönkål, koriander och rybsolja.
Pasta på lantvete med köttfärssås av fläskfärs och grönsaker.
Pyttipanna på diverse grönsaker, gråärter och potatis.
Omelleter fyllda med grönsaker, gråärter och potatis.
Frukost med yoghurt och kokt ägg.
Frukost med plattbröd, smör och yoghurt.
Söndagsfruktost med amerikanska pannkakor med smör och äppelmos.
Lördagssnacks i form av potatischips friterade i ister.

Efter en veckas måltider var det dags att dra slutsatser. Den första. Fantastisk mat! Kvaliteten på ingredienserna var över förväntan. Grönsaker, kött, mejeri och inte minst mjölet kommer göra det svårt att återvända till butikshyllorna. Det blev tydligt att saker inte föregår sina relationer, att mjöl inte är en essens utan en beskrivning av sin omgivning. Och av smaken att bedöma är relationerna som möjliggör Uppsalas lokala råvaror anpassade för att leverera på just smak.

Värre är det med priset. Här kan relationerna inte beskrivas som optimerade för priseffektivitet. 1 liter yoghurt kostade 60 kr och de 120 ml rybsolja som konsumerades hade en prislapp på 53 kr. Så blev det ett dyrt experiment? Paradoxalt nog inte! Om man litar på statistiken. För den lokala kosten lade också ramarna för stora prisbesparningar. Inget utrymme för halvfabrikat eller dyra genvägar lämnades. Pasta, gnocchi och bröd behövde alla lagas från grunden, något som levererade både smak och minskade kostnader. Den lokala ekologiska potatisen var också förvånansvärt billig och just potatisen skulle komma att ingå i en majoritet av veckans måltider. Under veckan åt jag 1,9 kg potatis. En siffra som motsvarar närmare 100 kg per år. I kontrast äter medelsvensken idag enligt Livsmedelsverket runt 38 kg potatis per år till förmån för en ökad konsumtion av pasta, ris, och kött. En vuxen medelsvensk spenderar enligt konsumentverket runt 925 kr per vecka på livsmedel. Resultatet av den lokala veckokosten? 934 kr. En skillnad på 14 kr per vecka. Vad kan man dra för slutsatser av detta? Prisskillnaden på enskilda råvaror balanseras ut av prisbesparningarna av mat lagat från grunden. Den lokala kosten tillät också noll gram konsumtion av socker. Här kan det också tänkas att stora prisbesparingar gjorts med tanke på att svenskar spenderar mer pengar idag på godis än på grönsaker enligt konsumentverket. Tråkigt nog blev det en vecka utan frukt. Utan egna fruktträd verkar den lokala dieten bli fruktlös.

Övriga slutsatser? Jag saknade kryddor! Lokal mat i all ära. Smakerna blev som nämnt fantastiska och tillgång till färska örter av god kvalitet räckte långt. Vitlök, persilja och salvia fick bli smakbärarna. Men för den moderna svensken är vi vana att under en vecka färdas runt jordklotet i smakprofiler. Att laga pasta, bröd och gnocchi från grunden var mindre av ett huvudbry än vad jag hade förväntat mig. Det framträdde mer som en fråga om om vana än en om tid. Man kan säga att jag fick byta några tv-serie avsnitt mot matlagning under veckan. Kanske ett acceptabelt utbyte? Å andra sidan gillar jag ju dock mina tv-serier…

Så kommer jag att fortsätta? Absolut, men inte som doktrin. Svartpeppar och andra kryddor kommer stundom få flytta in i köket igen, med några andra kompisar från skafferiets stapelvaror. Likaså kommer livsmedelsbutiken få en fortsatt roll för stödköp. Turen ut till IKEAs parkering känns som ett stort hinder i vardagen för den utan bil. Kanske är det just vanan och inlärda beteenden som är det största hindret för den lokala dieten. Vissa saker är dock här för att stanna. Kött, grönsaker och mjöl från Uppsalas odlingar, beten och åkrar kommer bli stapelvaror i skafferiet framöver.

Veckans råvaror

Från REKO- 677 kr