Mer mat i staden - Mer vildmark i världen

Det vilda är det vackraste vi har. Tanken på att få ta 500-åriga tallar som en självklarhet, att få dela vattendrag med björn och lax i överflöd, att höra vargarna yla innan man går och sover eller uppleva vildhästar galoppera över stäpperna är min yttersta drivkraft. Att få dela vår jord med alla dess resurser tillsammans med allt från mykorrhizasvampar i jorden till ugglor bland träden och tumlare i haven är inte bara en önskan grundad i tanken att dessa varelser och system har ett egenvärde utan också för att vi människor är beroende av fungerande ekosystem som kan stabilisera vårt klimat, rena vårt vatten och bidra med en mångfald av arter, naturtyper och genetiska variationer som ger en fantastisk resiliens mot störningar. Det är från detta som vår tro på permakultur härstammar.


Permakultur är ett tankesätt och ett designverktyg. Du kan applicera det på trädgården och få en helt fantastiskt produktiv trädgård som arbetar i harmoni med det vilda. Men du kan även applicera det på hela samhället och ställa frågan, hur kan vi designa ett system och en kultur som arbetar i harmoni med det naturliga och som tillåter det vilda att frodas? Till skillnad från somliga miljöaktivister som önskar separera människan från naturen så tror jag att människan tillhör det vilda, vi bör vara en integrerad del av det naturliga, en ekologisk kraft bland många andra. Människan är inte inneboende destruktiv, det är vår kultur, en formbar uppfinning som avgör vår nytta eller degraderande inverkan på landskapet. Att separera människan från vårt naturliga tillstånd där vi tillåts lyssna till ylande vargar och fånga laxar med våra bara händer bredvid bävrarnas bon är inte ett recept som skapar en stark koppling mellan oss och ekosystemen. Ska det vilda få frodas ännu en gång så behövs fler som älskar det vilda, även tickorna och lavarna i våra djupa granskogar.


Att forma den kulturen kan tyckas som en omöjlig uppgift med tanke på att vi startar från en totalt främmande kultur där konsumtion, tillväxt och snabbmat är vardag idag. Men historien är full av snabba omställningar, det är inte för inte som pennan är mäktigare än svärdet. Kraften i idéer och visioner ska inte underskattas. Och när man listar kampen mellan att bevara det rådande tillståndet kontra permakulturidealet så inser man snabbt att med fler människors insikt kring vad alternativet skulle kunna vara så är upplösningen av det globala, nyliberala marknadssamhället som drivs på ekosystemens bekostnad inte långt borta. För vad väljer du? Färsk lokalt odlad mat eller näringsfattiga och besprutade tomater från andra sidan jorden? Naturresurser och pengar som stannar i fickorna på de människor vars utsikt påverkas av ingreppet eller ett system där en person tjänar miljoner per år på att andra människors framsida kalhuggits? Urholkad demokrati som styrs av kapital istället för folkets vilja eller en djupare demokrati där de lokala rösterna tillåts ha inflytande över sin egen framtid? Ett dött hav utan fisk och däggdjur till följd av trålning och industrier eller ett hav där du kan fiska med gott samvete i din båt utan att oroa dig för cancerogena kemikalier? Listan kan fortsätta och det tvingar en att fråga sig ifall vi människor inte kan designa något bättre, ifall vi inte kan släppa vår fantasi lös och tillåta den att organisera ett nytt alternativt samhälle?


Permakultur ger oss möjligheten att göra det. Zon 1, zonen närmast där vi bor, är tänkt att vara en zon där vi hittar det vi behöver varje dag, våra grönsaker, och andra stapelvaror. Detta är möjligt på landsbygd såväl som i staden! Forskning har visat att London skulle kunna bli självförsörjande till 60 % och Havanna har sedan länge uppnått höga nivåer av självförsörjning. Det är inte i självförsörjandet i sig som lösningarna ligger. Det är i vad som är möjligt till följd av självförsörjning. Vad sägs om möjligheten att drastiskt minska transporter? Att förbättra luftkvalitén i städerna, att erbjuda folk näringsrik mat eller, viktigast av allt bryta den globala ekonomin till fördel för den lokala, kapa de onödiga mellanhänderna som tjänar pengar där pengar inte borde kunna tjänas. Kopplingen till maten ska inte heller underskattas, förståelse för jorden och växterna ökar empatin och insikten att allt är sammankopplat, en tanke som snabbt leder en in på det regenerativa samhällets grundläggande tankesätt, det holistiska tänkandet. Ett tänkande som inser att likt kaskadeffekter i ekosystem kan en god lokal handling få globala konsekvenser. Med upp till 60% av maten producerad i städerna kan stora delar av jordbruksmarken förvildas eller erbjudas till folk som vill bo på landet och bruka marken småskaligt enligt naturens principer. Dikade våtmarker kan restaureras och kol lagras i dem samtidigt som fåglarna åter kan flytta tillbaka. Tanken på den lokala självförsörjningen, insikten att allt vi önskar och mer därtill redan finns på platsen vi bor ökar inte enbart den mänskliga friheten utan gör de storskaliga industrierna som tjänar tillväxtens syfte överflödiga. Den brutala skogsindustrin kan avvecklas och de naturliga krafterna kan åter flytta in. Gruvorna behöver inte bryta mineraler och förstöra de lokala livsförutsättningarna för globala marknader och fiskeindustrin behöver inte lensa haven för att producera osmakliga fiskpinnar.


Självförsörjande städer löser inte ensamt världens dilemman men de inger hopp och en mäktig kaskadeffekt som på riktigt utmanar de nyliberala tillväxtsamhället som utan hejd kommer begrava vår art. Alternativet är lokal och nyttig mat, vargar i skogarna, laxar i bäckarna, bison på fjällen, fåglar i träden, ramslök i backen, svampar i jorden, lavar i grenarna och människor mitt bland dem. Ett symbiotiskt förhållande mellan natur och människa. Vi har inget att förlora men allt att vinna!



27 views

©2020 by Ultuna Permaculture Garden. Proudly created with Wix.com